Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt öga gret; men lustigare tårar
Ha aldrig blifvit fällda vid ett gapskratt.
Och hvilka äro då aktörerna?
Hårdhändta karlar, handtverksfolk i staden,
Som aldrig bråkat hjernan förr än nu;
Nu ha de plågat sina slöa minnen
Med detta lustspel till er bröllopsfest.
Vi vilja höra det.
Nej, ädle prins,
Det duger ej för er; jag har det hört,
Och det är strunt, den största strunt i verlden:
Såvida ej det roar er att se,
Hur jemmerligen de anfäkta sig
Till ert behag.
Jag vill den pjesen se,
Ty ingenting bör tagas illa opp,
Som är en gärd af enfald och af trohet.
För in dem. Mina damer, tagen plats.
Jag ser ej gerna stackare sig plåga
Och trohet digna under sina mödor.
Det slipper du att se, min ljufva vän.
Han säger, att de duga ej till detta.
Då hålla vi med litet ju tillgodo.
Vår fröjd skall bli att deras fel ej märka,
Och hvad en arm välmening icke mäktar,
Bör ädelt räknas den tillgodo dock.
Hvarthelst jag lände, förberedde sig
Höglärde män på granna heisningstal.
Jag såg dem stå der darrande och bleka
Och komma af sig midt i meningen
Samt svälja lexan utaf idel fruktan,
Till dess de helt och hållet tystnade,
Och jag blef utan helsning. Tro mig, hulda,
I denna tystnad fann jag dock mitt hell,
Och i den skygga trohets blygsamhet
Jag läste mer än i en pladdertungas
Sjelfkloka, skrytande vältalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
