Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men. Ni känner hvarken mig, er sjelfva, eller någonting
annat. Er äregirighet trängtar bara efter att arma stackare
skola krusa och bocka för er; ni kan sitta hela gudslånga
förmiddagen och höra på ett tvistemål emellan en
äpplekäring och en öltappare och ändå uppskjuta hela trestyfvers-processen
till nästa rättegångsdag. Om ni händelsevis
får knip i magen, under det ni afhör kärande och svarande,
så grinar ni som riktiga grinollar, sätter upp den blodiga
fanan emot allt tålamod, skickar efter en nattstol och
låter tvistemålet ligga i sitt blod, endast ännu värre intrassladt
genom er handläggning. All den frid ni kan åstadkomma
i saken är, att ni kallar båda parterna för kanaljer.
Ni är mig just ett par underliga kurrar!
Brut. Nå, nå, det är nogsamt kändt, att ni är en
bättre spefogel vid bordet, än duglig ledamot i rådet på
Capitolium.
Men. Till och med våra prester måste bli spefoglar,
om de komma i färd med så löjliga subjekter som ni. Då
ni talar som aldraförnuftigast, så är det likväl icke värdt,
att ni sätter edra skägg i gång, och edra skägg förtjena icke
en så hederlig graf, som att bli stoppning i en lappskräddares
hufvudkudde, eller att bli begrafna i en åsnas packsadel.
Och ändå säger ni, att Marcius är stolt; han, som,
efter måttlig värdering, är mera värd än alla edra förfäder
ända från Deucalion, om också möjligen några de bästa af
dem varit ärfteliga mästermän. God afton, välvise herrar!
En längre konversation med er skulle smitta min hjerna,
ty ni ä’ den plebejiska fänadens herdar. Jag tar mig den
friheten att rekommendera mig.
(Brutus och Sicinius draga sig tillbaka. Volumnia,
Virgilia och Valeria komma).
Hur står det till, mina lika sköna som ädla fruar? Sjelfva
månen vore icke ädlare, om den vandrade här på jorden.
Hvart följer ni edra ögon så snabbt?
Vol. Hedervärde Menenius, min son Marcius nalkas; för
Junos skull, uppehåll oss icke.
Men. Ha! Marcius kommer hem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
