Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu sade: "skona Rom!", de kränkte honom
Så djupt som den, som har hans hat förtjenat,
Och viste sig som fiender mot honom.
Sant. – Om han tände eld uppå mitt hus
I alla hörn, jag hade icke panna
Att säga: "ack, låt bli." – Jo, hyggligt handtverk,
Ni handtverksmän! Ett hyggligt verk af handen!
Ni bragt en sådan darrning öfver Rom,
Att aldrig förr det sig så hjelplöst känt.
Säg icke så; det hafva vi ej gjort.
Så? Månne vi?
Vi höllo honom kär, men veko fegt,
Som djur, men ej som adelsmän, för slöddret,
Som honom hojtade ur Rom.
De tjuta
Nog honom in igen. Aufidius,
Han, verldens andra man, blindt lyder Marcius
Liksom en ringa tjenare. Förtviflan
Är all den krigskonst, allt det värn, som Rom
Kan ställa upp mot dem.
Här kommer slöddret.
Är Tullus i hans sällskap? – Det är ni
Som bortskämt luften, då ni svängde mössor,
Som osade af svett, i glädjen öfver
Att Marcius var förvist. Nu kommer han,
Och hvarje hår uppå hans krigarhufvud
Er blir en gissel: lika många drumlar
Som mössor, dem ni svängde, skall han krossa
Till lön för edra röster. – Lika mycket!
Om till ett enda kol oss allesamman
Han bränner ned, så gör han endast rätt.
Vi hört en faslig nyhet.
Då jag sagt:
"Förvisa honom," sad’ jag: "det var skada."
Det gjorde också jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
