Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prot. Åh nej; jag tror hon lefver.
Jul. O ve!
Prot. Säg, hvarför ropar du: o ve?
Jul. Jag kan ej annat än beklaga henne?
Prot. Och hvarför skulle du beklaga henne?
Jul. För det hon visst har älskat er så högt,
Som nu ni älskar fröken Silvia.
Hon älskar den, som hennes kärlek glömt;
Ni älskar den, som ej er kärlek aktar.
O, det är synd, att kärlek så skall retas;
Jag ropar ve! så snart jag derpå tänker.
Prot. Gif henne denna ring och detta bref.
Se der är hennes rum. – Säg till, att jag
Den himlabild, som hon mig lofvat, kräfver.
Kom till mitt rum, då detta du har gjort;
Der skall du finna mig med sorgen ensam.
Jul. Hur många qvinnor förde sådant budskap!
Ack, stackars Proteus, du har dig skaffat
En räf till väktare åt dina lamm!
Ack, stackars toka! Hvarför ömka den,
Som nu af allt sitt hjerta dig föraktar?
I henne kär, han mig föraktar nu;
I honom kär, jag måste honom ömka.
Då bort han reste, gaf jag honom ringen
Till hugkomst af min böjelse för honom;
Nu får jag gå åstad, jag stackars bud,
Och bedja om den sak, jag ej vill ha,
Och skaffa det, som helst jag såg förnekadt,
Och prisa tro hos den, som ej är prisvärd.
Jag är min herres trogna fästeqvinna,
Men kan hans trogna tjenare ej vara,
Så framt jag mot mig sjelf ej bryter tro.
Jag fria skall för honom; dock så kallt,
Som jag, vid himlen, honom korgen önskar.
(Silvia kommer med svit).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
