Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som blodet spelar varmt i gossens ådror,
Får usurpatorn ej en timmas ro,
Ej dra ett enda andedrag i frid.
En spira gripen med en våldsam hand
Skall lika våldsamt värjas som den vanns,
Och den som står uppå en slipprig bana
Försmår ej något stöd, ej ens det sämsta.
Skall Johan stå, så måste Arthur falla,
Så sker och kan ej annorlunda ske.
Louis. Hvad vinner jag igenom Arthurs fall?
Pand. I kraft utaf er hustrus, Blancas, rätt
Ni samma anspråk kan som Arthur göra.
Louis. Och lif och allt förlora liksom Arthur.
Pand. Hur färsk ni är i denna gamla verlden!
Er hjelper Johan fram; er gynnar tiden,
Ty den som byggt på svekfritt blod sin lycka,
Han vinner blodig lycka blott och svekfull.
Hans illbragd folkets hjertan kyla skall
Och så till is förvandla deras nit,
Att de med fröjd den minsta lägenhet
Omfatta skola att hans välde störta.
Ej någon dunstbild uti himlens sky,
Ej något minsta lekverk af naturen,
Ej någon mulen dag, ej något vindkast
Som ej skall ryckas från sin rätta orsak
Och kallas meteorer, underverk,
Järtecken, förebud och himlaröster,
Högt ropande på hämd utöfver Johan!
Louis. Kanhända ej han rör vid Arthurs lif,
Men tror sig säker, blott han fängslad hålles.
Pand. O prins, så snart han spörjer att ni nalkas,
Om då med Arthur re’n ej är förbi,
Så dör han vid det budet; alla genast
Från Johan skola vända sina hjertan
Och kyssa läpparna på okänd framtid
Och draga hämd och upprorsämne ut
Ur Johans blodbestänkta fingerändar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
