Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Till några lorder). Åt sidan! Kom! Och låt trumpeter skalla,
Då vi förkunne dem hvad vi beslutat. –
(Länge uthållande fanfarer).
(Till de båda kämparna). Kom närmare!
Och hör hvad vi beslutat med vårt råd!
Att ej vårt rikes jord må blifva fläckad
Med detta dyra blod, som sjelf hon fostrat;
Och då vårt öga skyr den dystra syn
Af sår, upplöjda af medborgarsvärd,
Och då vi tro att örnbevingadt högmod
Och tankar som till molnen sträfva upp
Samt afund som fördrager ingen like
Ha retat er att störa kungens frid,
Som sofver än i landets vagga sött
Med barndomsslumrens lena andedrägt;
Och då den hulda nu förjagas kunde
Ifrån vår gräns af trummors vilda larm,
Af skrällande trumpeters kopparklang
Och skarpa stålets gny och vapenbrak
Samt komma oss i bröders blod att vada, –
Thy lyse vi er bort från land och rike. –
Vår frände Hereford, ni vid lifsstraff ej,
Förrn tio somrar riktat våra fält,
Må helsa dessa sköna länder åter,
Men vandra fjerran biltog-manna-väg.
Så ske er vilje! Det en tröst dock är, –
Den sol här värmer lyser äfven der;
Dess gyldne stråle räcker ock till mig,
Förgyller ock den landsförvistes stig.
Din dom, o Norfolk, faller tyngre än;
Det nästan smärtar mig att den förkunna:
De tröga timmars flygt skall ej bestämma
Din landsförvisnings ändelösa gräns;
Vid hot af dödsstraff jag dig förelägger
Ett hopplöst ord: kom aldrig mer igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
