Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej någon annan orm har rätt att lefva.[1]
Då detta stora värf nu kräfver kostnad,
Vi, till vårt bistånd, lägge nu beslag
På silfver, räntor, mynt och husgeråd,
Som Gaunt, vår frände, fordom innehade.
Hur länge skall jag tåla? Ack, hur länge
Skall ömsint pligt fördraga orättvisan?
Ej Glosters död, ej Herefords landsförvisning,
Ej Gaunts bestraffning, Englands lidna orätt,
Ej arme Bolingbroke som blef förhindrad
Från sin förmälning, ej min egen smälek,
Förvrängde än min kind och vände ej
En enda rynka mot min konungs blick. –
Af ädle Edvards barn jag är den yngste,
Din fader, prins af Wales, var äldst af oss;
I krig var aldrig lejon mera vildt,
I fred var intet tåligt lam så späkt,
Som denna ädla kungason det var.
Hans anletsdrag du har; så såg han ut,
Då han fullvuxen stod med dina år:
Men rynkad panna bjöd han blott åt Fransmän
Och ej åt vänner, och hans ädla hand
Vann sjelf hvad hon gaf bort, och gaf ej bort
Hvad segersälle fadrens händer vunnit.
Hans hand var ren från fränders blod, men röd
Af deras, som hans eget blod förföljde.
O Richard! York har sorgen mäktigt fattat;
Han aldrig annars gjort jemförelser.
Ha, frände! Hvad är det?
O, herre konung,
Förlåt mig, – om ni vill; om ej, så vill
Jag ej förlåtas: jag är nöjd ändå –
Ni vill då gripa med en våldsam hand
Den landsförvista Herefords rättigheter?
Är Gaunt ej död? Och lefver icke Hereford?
Var Gaunt ej redlig? Är ej Henrik trogen?
Är ej den förre värd att ha en arfving?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
