Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag står som en narr och håller hammarn![1] –
Musik, hör opp! – Den kan mig galen göra;
Ty fast den hulpit galningar till sans,
På mig det syns att den gör kloka galna.
Dock väl det hjerta, som mig unnar detta
Sitt vänskapstecken! Vänskap är för Richard
En sällan röjd klenod i hatets verld.
Hell, höge furste!
Hell dig, ädle pär!
Säg, hvem den drygaste af oss två är.
Hvem är du? Hvarför kommer du till mig,
Dit ingen menska kommer, blott den hund,
Som lifnär sorgen med det bröd han bär mig.
Jag var en ringa stallknekt, kung, då du
Var kung; och på min resa nu mot York
Med mycket bråk jag slutligen fått tillstånd
Att se min fordna herres anlete.
O! hur det skar mig in i själn att se
På Londons gator, sjelfva kröningsdagen,
När Bolingbroke han red på barbaresken,
Den häst som du så ofta ridit på,
Den häst som jag så troget pysslat om!
Red han på den? Ack, säg mig, hedersvän.
Hur gick han under honom?
Så stolt, som han försmådde jordens grund.
Så stolt att Bolingbroke satt på hans rygg! –
Det kräket åt dock bröd ur denna hand
Och yfdes af en klapp af kungahanden! –
Men snafvade han ej? Föll ej till marken –
Ty högmod går för fall – och bröt så halsen
På denna stolte, som tog in hans rygg?
Förlåt mig häst! Hvi bannar jag väl dig?
Du, skapad för att kufvad bli af menskan,
Blef född att bära. Jag är intet lastdjur
Och bär likväl en börda, likt en åsna,
Försläpas grymt af flackarn Bolingbroke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
