Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalftunga, du oxrumpa, du stockfisk – uff, om andedrägten
bara räckte till att utsäga allt hvad jag liknar
dig vid! – du skräddar-aln, du knif-slida, du
stråkfodral, du eländiga stek-spett –
P. Henr. Godt; andas nu en smula och gå så på igen;
och när du inte står ut med dina gemena liknelser,
så hör bara ett enda ord.
Poins. Gif akt, Hans!
P. Henr. Vi två sågo er fyra anfalla andra fyra; ni
band dem och bemästrade er deras egendom. – Märk nu,
hur simpla sanningen skall slå er till marken. –
Då anföllo vi två er fyra och skrämde, kort och
godt, ifrån er ert byte; det är i våra händer,
ja, vi kunna visa er det här i huset. – Och du,
Falstaff, du forslade undan din tjocka lekamen så
nätt och behändigt, och råmade om pardon, ideligen
sprang och råmade så bra som jag nånsin hört någon
oxkalf råma. Hvad är du för en ynkrygg, som hackar
din värja så der och säger se’n, att det har skett
i strid! Hvad knep, hvad påhitt, hvad kryphål kan
du nu hitta på, för att komma undan denna öppna,
påtagliga smälek?
Poins. Se så, låt oss höra, Hans; hvad knep har du
nu att komma med?
Falst. Vid Gud, jag kände er lika så väl, som den som
har gjort er. Hör nu bara, mina herrar! Gick det an
för mig att slå ihjel den presumtiva thronarfvingen?
Skulle jag vända mina vapen emot den sannskyldiga
prinsen? Du vet ju, att jag är så tapper som
Hercules; men instinkten, ser du! Lejonet rör icke
en sannskyldig prins. Instinkten är en sak af stor
betydelse; jag var en pultron af instinkt. Jag får i
all min dar bättre tankar både om mig och dig; om mig
som ett tappert lejon, och om dig som en sannskyldig
prins. – Kära hjertandes, gossar, jag är så glad att
ni har pengarna. – Värdinna, dörrarna igen! Vaka i
natt, bedja i morgon! Raska gossar, dugtiga pojkar,
guld-hjertan, – alla namn på godt kamratskap skall
ni ha. Hej, ska’ vi göra oss lustiga? Ska’ vi spela
en komedi extempore?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
