Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den femte. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min häst henne till ära, så skulle jag gå på
som en slagtare och hänga fast vid hästen som en
markatta. Men, vid Gud, jag kan inte se gudnådelig ut,
jag kan inte pusta ut min vältalighet och förstår
mig alls icke på att bedyra; bara rättframma eder,
som jag aldrig begagnar utan då jag är tvungen, men
aldrig låter tvinga mig att bryta. Om du kan älska en
karl utaf det humöret, Karin, hvars ansigte icke är
värdt att blifva solbrändt, och som aldrig ser i sin
spegel af kärlek till något som han der ser, så låt
ditt öga laga till honom åt dig. Jag talar med dig på
soldatmanér; kan du älska mig för det, så tag mig;
hvarom icke, – om jag skulle säga dig att jag dör,
så sade jag sant; men om jag skulle säga att jag dog
af kärlek till dig, så ljög jag, och likväl älskar
jag dig verkeligen. För allt i verlden, kära Karin,
tag en karl som är rätt fram och trogen som guld, ty
han skall alltid låta dig din rätt vederfaras för det
att han icke har den gåfvan att fria på andra håll; ty
de der junkrarna som prata i oändlighet och som rimma
sig in i fruntimmers gunst, de resonera sig också
alltid ut igen. Ha! en talare är blott en sladdrare,
ett rim är blott en visstump. Ett dugtigt ben faller
af, en rak rygg blir krokig, ett svart skägg blir
hvitt, ett krusigt hufvud blir skalligt, ett fagert
anlete blir skrynkligt, ett klart öga blir skumt,
men ett godt hjerta, Karin, det är solen och månen;
eller rättare, det är solen och icke månen; ty det
skiner klart och vexlar aldrig, men blifver stadigt
i sitt lopp. Om du vill hafva ett sådant ett, så tag
mig; ja, tag mig, tag en soldat, tag en kung. Hvad
säger du nu om min kärlek? Tala, min vackra, och tala
vackert, jag ber dig.
Cath. Skall det vara möjligt, att jag kunna älska den fiende af Frankrike?
K. Henr. Nej, Karin, det är icke möjligt, att ni
skulle kunna älska Frankrikes fiende; men om ni
älskar mig, så älskar ni Frankrikes vän; ty jag
älskar Frankrike så högt, att jag icke vill släppa ur
händerna en enda fransk by, jag vill hafva det helt
och hållet; och, Karin, då Frankrike är mitt och jag
är din, då är Frankrike ditt och du är min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
