Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För dygd och ärbarhet och själens skönhet
Samt fläckfri vandel en den bästa man,
Helst dock en ädling; lycklig blifver den
Som äktar en af dem! Sist beder jag
För mina tjenare; de äro arma,
Men armod drog dem aldrig bort från mig.
Må sina löner de till fullo njuta
Och något derutöfver mig att minnas;
Om himlen mig beskärt ett längre lif
Och rikedom, vi skildes icke så.
Se, det är brefvets innehåll; mylord,
Vid allt som högt ni älskar här i verlden,
Så sant ni unnar döda ro i grafven,
Blif dessa armas vän och mana kungen
Att denna sista rätt bevilja mig!
Vid Gud! om jag det icke gör, så vill
Jag mer ej kallas man.
Jag tackar er,
Min goda lord; för fram till konungen
Uti all ödmjukhet min helsning; säg,
Att nu hans långa sorg ur verlden går,
Och att i döden jag välsignar honom;
Det gör jag ock. – Det svartnar för mitt öga –
Farväl, mylord! – Griffith, farväl! – Patienza,
Du får ej gå. Nu måste jag till sängs;
Låt kalla flera qvinnor hit, min flicka.
Då jag är död, så låt min kropp med heder
Behandlas, Patienza; öfverhölj den
Med jungfrurosor, att en hvar må veta
Att intill döden kysk jag var som maka.
Låt balsamera mig och visa liket.
Fast jag ej drottning är, så jorda mig
Som drottning och som dotter till en konung.
Jag mäktar icke mer. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
