Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alarbus går till ro: vi lefva än
Och skälfva under Titi vreda blickar.
Behåll ert lugn, min mor, men hoppas dock
Att samma gudar, som åt Trojas drottning[1]
Förlänte svärd och läglighet till hämd
På thraciska tyrannen i hans tält,
Nog bistå Tamora, de Göters drottning, –
Om Göt var Göt och Tamora var drottning –
I hennes blodshämd öfver fiender.
Luc. Min far och herre, se hur vi fullbordat
Vår Romar-sed. Alarbus styckad är,
Vår offereld af hans inelfvor näres;
De krydda luften liksom rökelse.
Nu återstår att jorda våra bröder
Och helsa dem med jubelskri välkomna.
Tit. Så må det ske. Låt nu Andronicus
Sitt sista afsked ge åt deras själar.
(Trumpetstötar. Man sätter kistorna i grafven).
I frid och ära hvilen här, J söner!
Roms bästa kämpar, tagen här er hvila
För verldens vexlingar och ofärd säkra!
Ej svek här lurar eller afund sväller,
Här gro ej ilskna groll, här fins ej stormar
Ej heller larm, blott evig sömn och tystnad;
I frid och ära hvilen här, J söner!
Lav. I frid och ära lefve Titus länge!
Min ädla far och herre, lef i ryktet!
Se, här vid grafven ger jag tårars skatt
Vid mina bröders likbegängelse
Och böjer knä för dig med glädjetårar
På marken gjutna för din återkomst.
Välsigna mig med segersälla handen.
Hvars bragder tjusat Romas ädlaste!
Tit. Du goda Rom, som har så huldt, beskyddat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
