Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min sorg stod på sin höjdpunkt förr’n du kom,
Och nu försmår den hvarje gräns likt Nilen. –
Ett svärd! Jag stympar också mina händer,
Ty de ha stridt för Rom, och det förgäfves,
Och närt mitt lif, men fostrat detta qval.
Till fåfäng bön har jag dem lyftat upp,
Och de ha tjent mig till ett gagnlöst bruk.
Den enda tjenst jag nu begär af dem
Är att den ena hugger af den andra. –
Rätt väl, mitt barn, att du ej händer har,
Ty tjena Rom med händer ej sig lönar.
Luc. Säg, goda syster, hvem har dig marterat?
Marc. Ack, detta hennes tankars hulda verktyg,
Som jollrade så ljuf vältalighet,
Är ryckt utur sin nätta hvälfda bur,
Der, likt melodisk näktergal, det sjöng
Tonrika visor till hvart öras tjusning!
Luc. Ack säg, i hennes ställe, hvem det gjort!
Marc. Så fann jag henne ströfvande i skogen
Och sökande att gömma sig, likt hinden
Som fått ett sår som icke botas kan.
Tit. Hon var min hind, och den som henne stympat
Mig gjorde värre än om han mig dräpt.
Nu står jag som en man uppå en klippa
Omgifven af den vilda oceanen;
Han ser hur floden växer våg för våg
Och väntar städs att någon ilsken störtsjö
Skall sluka honom i sitt salta gap.
Här gingo mina söner nyss till döden,
Här står ännu en son till landsflykt dömd,
Och här min bror som gråter åt mitt qval;
Men det som ger min själ den värsta stöten
Är detta barn, mig kärare än lifvet. –
Om jag blott sett din bild i sådant tillstånd,
Jag blifvit galen; huru skall det gå
Då nu lifslefvande jag ser dig så?
Du har ej hand att torka tårar med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
