Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock låt, mig sjelf till ära, honom dö
Med hvarje lem ett sår, och det i morgon!
Nu känna vi hvarannan bra.
Ja visst,
Och trängta efter värre kännedom.
Det var den trotsigaste kompliment,
Den ädlast ilskna vänskap jag har hört. –
Men hvarför här så tidigt?
Konungen
Har skickat efter mig; jag vet ej hvarför.
Så hör då: för att bringa denna Greken
Till Pandars hus och lemna honom der
Skön Cressida till lösen för Antenor.
Vi göra sällskap, eller, om ni vill,
Kan ni i förväg gå; jag tror bestämdt, –
Ja, denna tro kan kallas säker kunskap –
Att Troilus min bror der dväljs i natt.
Väck honom, och berätta att vi komma
Samt hvarför sådant sker; jag räds, att vi
Bli mycket ovälkomna.
Det är säkert.
Förr ville han till Grekland Troja flytta
Än Cressida ur Troja.
Hjelper ej;
De bistra tidernas nödvändighet
Befalla sådant. Gå, min prins, vi följa.
God morgon, allesamman!
(Går).
Säg, ädle Diomedes, säg mig ärligt
Af hjertans grund som hederlig kamrat –
Hvem tror ni bäst förtjenar Helena,
Jag eller Menelaus?
Båda lika!
Han gör det, då han eftertraktar henne –
Ej bryende sig om hur hon är skändad –
Med sådan verld af qval och helvetspina;
Ni gör det också, då ni värjer henne –
Ej kännande vanärans stygga smak –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
