Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul. Gode prins, jag kommer
Och er besvär, o hör mig! Jag mig kallar
Er trogna tjenare, er läkare,
Ert undergifna statsråd; djerfs dock mindre
Så visa mig, då jag skall trösta er,
Än edra närmaste. – Nu kommer jag
Ifrån er goda drottning.
Leont. Goda drottning!
Paul. Ja, goda, goda drottning, säger jag,
Och slogs för hvad jag sagt, om karl jag vore,
Den sämste som här fins.
Leont. Kör henne ut!
Paul. Må den som ej är rädd om sina ögon
Först nalkas mig! Jag går nog när jag vill;
Men först mitt uppdrag! – Denna goda drottning,
Ty hon är god, har födt åt er en dotter;
Se här! Hon ber, att ni välsignar henne.
(Lägger ned barnet för Leontes).
Leont. Bort, fräcka hexa! Kasta henne ut!
En listig kopplerska!
Paul. Det är jag ej;
Jag är så obekant dermed som ni,
Som ger mig sådant namn; och lika ärbar,
Som ni är tokig, hvilket är tillräckligt
Till namn för ärbarhet i våra dagar.
Leont. Förrädare!
Ni kör ej henne ut? Gif henne ungen. –
(Till Antigonus). Du narr, du toffel-slaf, som låter hönan
Från pinnen köra dig, – tag upp bastarden,
Tag upp den, gif den åt din kär’ng!
Paul. För evigt
Din hand vanäres, om du tager upp
Prinsessan så som nu hon nedrigt är
Af honom skymfad.
Leont. Han är rädd för hustrun!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
