Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul. Det borde ni ock vara; edra barn
Erkände ni väl utan tvifvel då.
Leont. Ett sådant näste af förrädare!
Ant. Det är jag ej, vid Gud!
Paul. Ej jag, ej någon;
Jo, en: han sjelf, ty han förråder sjelf
Sin egen och sin drottnings helga ära,
Sin sons, sin lilla dotters, åt förtalet,
Som stinger skarpare än svärd, och vill ej –
Ty så förbannadt står det till, att icke
Han kan förmås till sådant – rycka upp
Sin misstros rot, som lika rutten är
Som nånsin ek och hälleberg ä’ friska.
Leont. En munfräck kona, som har pryglat upp
Sin äkta man och nu vill hetsa mig!
Den ungen är ej min,
Den är ett foster af Polyxenes.
Bort, bort med henne och med hennes mor,
I elden med dem båda!
Paul. Er är flickan;
Hon liknar er, – ett ordspråk jag citerar –
Så "just det är en skam." – Se här, god’ herrar,
Fast boken liten är, så är den dock
En afskrift af sin far. Mun, öga, näsa,
Hans mörka ögonbryn, hans panna, ja
Smågroparna uti hans kind och haka;
Hans leende, fullkomligt samma form
På händer, fingrar, naglar! – Hulda guddom,
Du herrliga natur, som skapat fostret
Så likt sin far, om äfven dig det tillhör
Att bilda lynnet, – gif hvad färg som helst,
Men icke gult,[1] på det att hon ej må
Inbilla sig, som han, att hennes barn
Ej äro hennes mans!
Leont. En sådan hexa! –
(Till Antigonus). Du mes, som ej kan hejda hennes tunga,
Du borde hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
