Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så är jag viss uppå att oskuld tvingar
Förtalet till att rodna och tyrannen
Att darra för mitt saktmod. – Ni, min kung,
Vet bäst – fastän ni minst vill fram dermed –
Att lika rent och kyskt och fromt jag lefvat
Som nu jag osäll är; och det är mer
Än häfd och dikt kan visa fram på scenen
Att röra menskor med. Se nu på mig:
En konungs sängkamrat, som äger hälften
Utaf hans thron, en mäktig konungs dotter
Och moder till en prins af bästa hopp
Står jag och pratar här för lif och ära,
Och hvem som helst får höra på. Mitt lif
Är idel sorg; den kan jag vara utan.
Men äran är de minas arfvedel.
Den måste skyddas. Nu jag frågar er
På samvete hur ni mig älskade
Förrän Polyxenes till hofvet kom,
Samt hur jag var det värd; desslikes hur,
Se’n han kom hit, jag har försyndat mig,
Då nu jag nödgas stå till svars så här.
Om jag den minsta grand i hug och handling
Åt detta håll har svikit ärans bud,
Må allas deras hjertan som mig höra
Stenhårda blifva och min närmsta frände
På grafven der jag ligger ropa fy!
Leont. Jag aldrig hört, att stora syndare
Ha mindre fräckt förnekat hvad de gjort,
Än de ha varit fräcka att det göra.
Herm. Det der är riktigt nog; dock är det ej
Ett ord som lämpas kan på mig, min herre.
Leont. Du tar det icke åt dig?
Herm. Större fel,
Än som kan kallas mitt, får jag ej alls
Tillegna mig. Polyxenes, för hvilken
Jag är anklagad, det bekänner jag,
Har jag likmätigt med hans ära älskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
