Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med sådan kärleks art som anstå kunde
En dam som mig; en sådan kärlek just –
Ej annan alls – som sjelf ni ålagt mig;
Att göra annorlunda hade varit
Olydnad och otacksamhet af mig
Mot er och mot er vän, hvars kärlek sagt,
Från första stund den kunde tala, öppet
Att er den var. Nu till förräderiet:
Jag vet ej hur det smakar, om det ock
Uppdukades till prof. Allt hvad jag vet
Är att Camillo var en ärans man;
Men hvi han flytt, det vet ej sjelfva himlen,
Så framt den icke mera vet än jag.
Leont. Du visste lika säkert att han flydde
Som hvad du skulle göra då han flytt.
Herm. Herre!
Ett språk ni talar som jag ej förstår;
Mitt lif i skotthåll är för edra drömmar;
Tag det.
Leont. Jag drömmer blott om hvad du gjort;
Du har med kung Polyxenes ett barn,
Jag har blott drömt så. Lika sanningslös
Du är som skamlös, sådant hör till skrået.
Ljug gerna, stort skall det ej båta dig;
Ty likasom din unge utvräkt blef, –
Den hade ingen far, var lik sig sjelf,
Och det är mera ditt än barnets fel –
Så skall ock du få se att jag är rättvis;
Det lindrigaste du må vänta dig
Ej mindre är än döden.
Herm. Spar ert hot,
Jag söker busen som ni skrämmer med.
För mig kan lifvet ingen fördel vara:
Mitt lifs klenod och ljuflighet, er kärlek,
Jag ger förlorad; att den flytt jag märker,
Men vet ej hur det skett. Min andra hugnad,
Min kropps förstfödde, honom stängs jag från,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
