Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jorden gömmer i sitt sköte eller
Det djupa bottenlösa hafvet döljer
Den ed vill bryta, som jag svurit har
Min sköna fästmö. Derför ber jag er.
Som städse var min faders goda vän,
Att, då han saknar mig – ty aldrig mera
Jag honom ser – ni lägger goda ord
Uppå hans häftighet. Låt mig och lyckan
Få kämpa för en framtid. Hör nu detta
Och säg det åt min far: jag gått till sjös
Med henne, som jag ej på land kan skydda.
Och har, hvad nöden tarfvar just, ett skepp
Här tätt invid, dock ej i denna afsigt
Utrustadt enkom. Hvart jag kosan styr,
Det gagnar hvarken er att veta eller
Mig att förtälja.
Cam. Ack, min prins, jag ville
Ni vore mer för råd mottaglig, eller
Mer stålsatt i er nöd.
Flor. Hör, Perdita. –
Er hör jag straxt.
Cam. Han är oryggeligt
För flykt bestämd. Jag vore säll, om nu
Jag kunde vända mig till gagn hans resa,
Beskydda honom, ära, tjena honom
Och sjelf få se Sicilien, det kära,
Samt konungen, min olycksfulla herre,
Den så jag törstar efter.
Flor. Nå, Camillo,
Jag är så tryckt utaf bekymmer, att
Jag ej är höflig.
Cam. Säkert har ni sport
De stackars tjenster, dem med tro och huldhet
Jag gjort er far.
Flor. På mycket ädelt sätt
Ni fört er upp. Det ar min fars musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
