Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att prisa er, och ej hans minsta omsorg
Att löna er som han har håg.
Cam. Nå väl,
Om ni täcks tro att konungen jag älskar
Och, för hans skull, den honom närmast är,
Ert höga sjelf, så tag emot min ledning.
Om edra vigtigare, fasta planer
Tillåta ändring, skall jag på min heder
Er föra dit, der ni skall bli bemött
Likmätigt med er börd; der ni får äga
Er käresta – från hvilken, som jag ser,
Ej något utom – Gud det hindre! – döden
Kan vålla en skilsmässa – äkta henne
Och – underhjelpt af mig, då ni är borta –
Försöka mildra er missnöjda far
Och få af honom bifall.
Flor. Hvad, Camillo,
Det är ett underverk, är det val möjligt?
Då kallar jag dig mer än menniska
Och tror på dig derefter.
Cam. Har ni påtänkt
En ort dit ni vill fara?
Flor. Ännu icke;
Men liksom slumpen oförtänkt har vållat
Vårt vilda företag, så ge vi oss
Till slafvar åt tillfället, väderflöjlar
Åt hvilken vind som helst.
Cam. Hör nu på mig:
Nå väl, – om ej ni ändrar föresats,
Men vill nödvändigt fly – res till Sicilien
Och ställ der fram er sjelf och er prinsessa –
Ty det lär hon väl bli – för kung Leontes;
Mottagen skall hon blifva som det höfves
Ert äkta vif. Mig tyckes just jag ser
Leontes öppna sina armar vida
Och gråta fram sin välkomst, bedja sonen
Om tillgift, som det vore fadren sjelf; –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
