Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinter-saga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ge kyss på kyss uppå er sköna makas
Snöhvita händer; slitas sjelf emellan
Sin grymhet och sin godhet; banna ned
Till helvetet den ena, önskande
Den andra växa fort som tid och tanke.
Flor. Men hvilken färg, min värdaste Camillo,
Skall jag väl sätta på ett slikt besök?
Cam. Säg, att ni skickad är utaf er far
Att helsa och att trösta honom. Sättet
På hvilket ni skall er bete mot honom,
Och hvad ni likasom ifrån er far
Frambära skall – det fjerde man ej känner –
Allt skall jag skrifva upp åt er, och det
Skall visa er hvad ni i hvarje samtal
Bör ha att säga, så att han skall tro
Att ni er faders hjerta med er har
Och talar ut hans själ.
Flor. Jag tackar er,
Det ger mig tröst.
Cam. Den vägen bättre är
Än att er våga ut på väglöst haf
Till strand som ingen drömt om; mycket säkert
Till stort elände, intet hopp om hjelp;
Det ena onda går, det andra kommer,
Och intet fins så säkert som ert ankar,
Som gör sin bästa tjenst, då det er hejdar
Der ej ni dröja vill. Dessutom vet ni,
Att lyckan är det bästa band på kärlek,
Hvars friska hy och hjerta, båda två,
I motgång svika.
Perd. Hälften blott var sanning:
Jag tror, att motgång kinden kan besegra,
Men icke själen kufva.
Cam. Tror ni det?
Ej lär på sju år i er faders hus
Er like blifva född.
Flor. Ack, min Camillo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
