Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Troilus och Cressida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omåttligt utspända kinder; derifrån lär den liknelse,
som Ajax här använder, vara tagen.
Sid. 81. Ej ens Achilles sjelf m. m. Originalet
har: Not Neoptolemus etc. Det är likväl Achilles som
menas; Shakspeare begagnar namnet Neoptolemus som
Achilles’ familjenamn.
Sid. 91. Potatisfinger. Potatisen, som icke
långt före Shakspeares tid blef öfverförd från Amerika
till England, ansågs vara ett aphrodisiacum.
Sid. 92. Dianas alla nymfer. Cressida menar stjernorna.
Sid. 94. Femfingers-knut. D. v. s. handslag.
Sid. 95. Bär en fästning på ditt hufvud. D. v. s.
skydda ditt hufvud med det starkaste värn du kan skaffa dig.
Sid. 101. Galathée. Så kallades Hectors häst i
riddar-böckerna om trojanska kriget.
Sid. 108. Från Winchester en hväsning af en gås. Jmfr
noten till Henrik den sjette, första delen, sid. 13.
Detta i hög grad genialiska stycke, i hvilket
Shakspeare kastar handsken åt Homerus, är af alla
den engelska skaldens skådespel det svårfattligaste
och mest missförstådda. Länge ansåg man det för ett
sorgespel och undrade på fullt allvar öfver det
ringa tragiska deltagande som dess hjeltar, icke
ens sjelfva Hector undantagen, väckte. Ändtligen
insåg man, att alltsammans var ett storartadt
skämt. Shakspeare begagnar folksagan om det trojanska
kriget, i hvilken Hector och Achilles ungefär göra
samma figur som en Roland eller en Amadis, för att
på en gång parodiera det romantiska chevaleriet och
en härfärd som var tillställd för att åt en bedragen
äkta man skaffa igen hans otrogna hustru. Marcolfi
ord i Holbergs Ulysses von Ithacia: "Mig synes, at
det er ikke Umagen værd at gjöre saadan Allarm for
et Quinde-menneskes Skyld" torde kunna användas för
att ungefärligen uttrycka hvad skådespelet Troilus
och Cressida innebär. Att stycket hvilar på en sådan
komisk grund, hvars sedeliga allvar icke heller bör
misskännas, synes af flera Thersites’ repliker (Jmfr
sid. 95 och 99) samt af hela Pandari roll. Epilogen,
i hvilken den narraktige och hjelpsamme Pandarus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
