Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvillelser. IV, 1 - Förvillelser. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du slyngel, spring på stund till Adriana;
Gif henne denna nyckel. I pulpeten,
Som är med turkiskt täcke öfverhöljd,
En guldbörs ligger; jag behöfver den.
Säg henne, att jag är på gatan häktad
Och skall utlösa mig. Fort, slyngel, skynda! —
(Till rättstjenaren).
I häkte nu, tills penningarna komma.
(Alla gå utom Dromio).
Drom. fr. Syr. Till Adriana, der vi spisade?
Der Dowsabel mig ville ha till man?
Ack, hon är visst för tjock för mina famntag!
Dit måste jag, fastän jag icke vill;
Att lyda husbond’ hör ett tjensthjon till. (Går).
Adr. Ack, Luciana, släppte han dig ej?
Förmärkte du, att han på allvar, syster,
Åt dig sin kärlek bjöd? Ja eller nej!
Var han rödblommig eller blek och dyster?
Säg märkte du uti hans anletsdrag
Hans hjertas flammor ställda upp till slag?
Luc. Först sad’ han, att han ej tillhörde dig.
Adr. Ej ville, mente han; hvad harm för mig!
Luc. Han svor på att ej här sitt hem han har.
Adr. Då svor han sant, fastän det mened var.
Luc. Se’n talte jag för dig.
Adr. Hvad sad’ han då?
Luc. Mig, icke dig, han ville akta på.
Adr. Hur sökte han till kärlek dig förföra?
Luc. Med tal som, ärligt ment, mig kunnat röra;
Han prisade min fägring, mitt manér.
Adr. Du talte vänligt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
