Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macbeth. I, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frambjuder åt vår egen mun den giftdryck,
Som vi ha blandat till. – Han dubbelt säker
Här borde dväljas: först är jag hans frände
Och hans vasall, och bådadera hejda
Mordbragden strängt;’ se’n är jag ju hans värd,
Som bör för mördarn stänga dörren till,
Ej föra dolken sjelf. Och denne Duncan
Har burit på sin makt så mildt, har varit
Så ren uti sitt drottvärf, att hans dygder
Med englatungor gällt basuna skulle
Emot en sådan helvetes bedrift,
Och mildt förbarmande,
Ett naket spenbarn likt, på stormens vingar,
Och himmelens cheruber, ridande
På luftens oskönjbara springare,
Inblåsa denna fasans gerning i
Hvartenda öga[1], så att tårar skulle
Fördränka stormen. Jag har ingen sporre
Som hugger i min viljas sidor – endast
Min ärelystnad, som vill upp, tar sats,
Men tumlar öfver[2] på den andra sidan. –
(Lady Macbeth uppträder).
Hvad nu? Hvad nytt?
L. Macb. Han snart sin måltid slutat.
Men hvarför lemnade du salen?
Macb. Har han
Då frågat efter mig?
L. Macb. Du vet det ej?
Macb. Låt oss ej längre gå i denna sak.
Han nyss har hedrat mig, och jag har köpt
Om mig af allsköns folk en gyllne mening,
Som nyttjas bör i all dess friska glans,
Ej kastas bort så hastigt.
L. Macb. Var det hopp,
Hvari du klädde dig, då drucket? Har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
