Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet godt, allting godt. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
testamenterat henne åt mig, och hon sjelf kan, andra företräden
oafsedda, med rätta göra anspråk på så mycken kärlek
som hos mig fins. Jag är henne mer skyldig, än jag
har betalat henne, och skall betala henne mer än hon
af mig lär kräfva.
Hofm. Min fru, jag har nyss varit närmare i hennes
grannskap, än hon måhända hade önskat; hon var ensam
och talade med sig sjelf sina egna ord till sina egna
öron; hon trodde utan tvifvel, att de ej förnummos
af någon främmande. Hon sade, att hon älskade er
son. Fortuna, sade hon, var icke någon Gudinna, emedan
hon hade satt en sådan skiljomur emellan hennes och
Bertrams rang; Amor icke någon Gud, emedan han icke
kunde utsträcka sin makt längre än till lika börd;
Diana icke jungfrurs drottning, emedan hon tillät att
hennes arma tjenarinna öfverraskades utan något skydd
vid första anfallet och utan utlösning efteråt. Allt
detta sade hon med uttryck af den bittraste smärta,
i hvilken jag nånsin har hört en flicka jemra sig. Jag
har trott min pligt fordra att med det snaraste härom
underrätta er, i synnerhet som det kan vara af vigt
för er att hafva kännedom om saken, ifall något
ledsamt skulle hända.
Grefv. Det har ni gjort mycket rätt uti; behåll
denna sak för er sjelf. Många sannolikheter hafva
redan förut kommit mig att förmoda något sådant;
men de hängde så dallrande på vågskålen, att jag
hvarken kunde tro eller tvifla. Jag ber er, lemna mig
nu. Inneslut allt detta i ert bröst och haf tack för
er redliga omsorg: jag skall snart tala mera med er
om saken. (Hofmästaren går).
Så var det ock med mig i unga dar.
Naturen tar sin rätt; vår ungdoms ros
Med rätta sina skarpa törnen har:
Med åldren först går blodets svall sin kos.
Vi se en återglans utaf naturen
I kärleks glöd i unga hjertan buren;
Som unga hade också vi vår del,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
