Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jul.
Hvad för en skurk?
Den skurken Romeo.
(Afsides). En skurk och han ä’ skilda himmelsvidt. –
(Högt). Må Gud förlåta honom! Jag det gör
Af allt mitt hjerta; och likväl bedröfvar
Ej någon man mitt hjerta så som han.
Vi skola hämnas, var du obekymrad,
Och gråt ej mer. Jag skickar bud till någon
I Mantua, der denna rymmarn vistas,
Som lagar honom en så kraftig dryck,
Att innan kort han håller Tybalt sällskap;
Då hoppas jag att du blir tillfredsställd.
Ja, tillfredsställd med Romeo, i sanning,
Jag aldrig blir, förr’n död jag honom ser; –
Så stor är sorgen för min frände Tybalt.
Ack, om ni funne blott en man, som bure
Ett gift till honom! Jag det skulle blanda,
Och Romeo, så snart han smakat det,
Sof nog i ro. Hur afskyvärdt att höra
Hans namn och icke kunna honom nå
Och låta all min ömhet för min frände
Få drabba den, som var hans baneman!
Finn medlen du, och jag skall finna mannen. –
Men nu till glada tidender, min flicka.
Ja, glädje tarfvas i så onda tider. –
Nämn mig den glädjen, bästa mor, jag ber er.
Välan, du har en omtänkt far, min flicka;
Han har, att skingra dina sorger, plötsligt
Åt dig, mitt barn, beredt en glädjedag,
Som du ej väntat, jag ej förutsett.
Min fru, för Guds skull, säg, hvad menar ni? [1]
Jo tänk dig, barn, om Thorsdags morgon tidigt
Skall vår förnäma, stolta, unga ädling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
