Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gref Paris föra dig till Peterskyrkan
Och der dig göra till en lycklig brud.
Nej, vid sanct Peters kyrka och sanct Peter!
Han lär ej göra mig till lycklig brud.
Förunderliga brådska! Skall jag vigas
Vid den, som ännu ej till mig har friat?
Min mor, jag ber er, säg min far och herre,
Jag vill ej än stå brud; och då jag skall det,
Så tar jag heldre sjelfva Romeo,
Som ni ju vet, jag hatar, än gref Paris. –
Jo detta var en vacker glädjenyhet!
Der är din far; säg honom sådant sjelf,
Så får du se hur han blir nöjd dermed.
Vid solens nedgång faller dagg nr luften,
Men när min brorsons lefnadssol går ned,
Då faller störtregn. – Sådan vattenkonst
Du blifvit, barn! – Du badar än i tårar?
Hällregnar än? I sådan liten kropp
Du föreställer haf och skepp och storm;
Ty dina ögon, dem man haf må kalla,
Ha tårars ebb och flod: din kropp är skeppet
På salta vågor, dina suckar stormar,
Som rasa mot din gråt, din gråt mot dem.
Om snart ej stiltje blir, så går din kropp
I qvaf för storm och vågor. – Nå, min hustru,
Har du förkunnat henne vårt beslut?
Ja, men hon vill ej; hon betackar sig. –
O, vore hon med grafven gift, den tokan!
Hvad säger du, hvad säger du, min hustru! –
Hvad, vill hon icke? Tackar hon oss icke?
Är hon ej stolt och prisar ej sin lycka,
Den otacksamma, då vi skaffat henne
En sådan värdig riddersman till brudgum?
Ej stolt, men tacksam är jag för er omsorg.
Stolt kan jag aldrig bli af hvad jag hatar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
