Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Romeo kommer, följd af Balthasar med en fackla och ett bräckjern).
Rom.
Gif hit ditt bräckjern och din hammare.
Tag detta bref. Se till att du i morgon
Helt tidigt lemnar fram det till min far.
Tag hit ditt bloss. – Så kärt dig lifvet är,
Hvad än du hör och ser, så håll dig fjerran
Och stör mig ej i hvad jag förehar.
Jag stiger ned i denna dödens bädd,
Dels för att se min maka än en gång,
Dels för att dra från hennes döda finger
En dyrbar ring, en ring, som jag behöfver
Uti ett vigtigt värf: gå derför hädan!
Men om förveten hit du återvänder,
Att se hvad mer jag har för afsigt här,
Vid Gud, då sliter jag din kropp i stycken
Och strör dem ut på hungrig Kyrkogård;
Min håg och natten äro blodigt vilda,
Mer grymma och mer obarmhertiga
Än svulten tiger och ett haf, som ryter.
Jag går, jag skall ej störa er, min herre.
Då gör du mig en vänskapstjenst. – Se der! (Ger honom en börs).
Lef och var lycklig. – Nu farväl, min gosse!
(Afsides). Trots detta allt, jag gömmer mig här nära;
Jag anar ondt, hans blickar mig förfära.
(Aflägsnar sig).
Fördömda gap, du dödens glupska svalg,
Som slukat nyss hvad jorden läckrast hade,
Jag bryter dina murkna käkar opp
Och stoppar i dig mera mat, på trots.
(Han bryter upp dörren till grafven).
Ha, den förviste, stolte Montague,
Som mördade min älskarinnas frände!
Den hulda, tror man, dog af sorg deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
