Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gör hvad göras kan och mer än jag
För egen räkning djerfs, var viss på det.
Är generalen vred?
Nyss gick han ut,
Och verkligen i högsta måtto upprörd.
Han vara vred? Jag har ju sett kanonen
Bortsopa hela leder af hans folk
Och, lik en djefvul, rycka från hans sida
Hans egen bror; – och han kan vara vred?
Det blir han ej för strunt. Jag går till honom;
Om han är vred, så är det allvarsamt.
(Går).
Gör det, jag ber! – Helt säkert har ett statsvärf –
Ett bud ifrån Venedig, eller också
En hemlig liga, upptäckt här på Cypern –
Hans själs-lugn grumlat upp; ty männer pläga
På ringa föremål den harmen släcka,
Som stora ting tändt upp. Det händer ofta;
Gör blott ett finger ondt, så käns den smärtan
Igenom hela kroppen, som är frisk.
Nej, våra männer äro inga gudar;
De kunna icke jemt med brudgums-ömhet
Bemöta oss. Emilia, banna mig;
Jag höll just på – har elak vederpart! –
Att i min själ hans köld till domstol kalla;
Nu ser jag, att jag sjelf bestuckit vittnet
Och att han falskligen anklagad är.
Gud gifve, att det vore stats-värf blott
Och ingen misstro eller svartsjukt infall,
Som angår er!
Ack, dertill har jag aldrig varit orsak!
En svartsjuk själ ej gillar sådant svar;
Ej alltid tarfvas orsak; man är svartsjuk
För det man svartsjuk är. Det är ett vilddjur,
Som aflas och som födes af sig sjelf.
För detta vilddjur skydde honom Gud!
Amen, min fru!
Jag går och söker honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
