Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brut. Hör, Lucius, hör! —
Jag kan ej rätt på himlens stjernor se
Hur nära dagen är. — Nå, hör då, Lucius! —
Om jag dock kunde sofva tungt som han! —
Hör, Lucius! Hör! Vak upp då! Vakna, vakna!
Luc. Har ni mig ropat, herre?
Brut. Sätt in en lampa i mitt läsrum, Lucius;
När den är tänd, så kom och säg mig till.
Luc. Det skall jag göra, herre. (Går).
Brut. Dö måste han. För min del har jag ej
Personligt skäl att göra honom skada,
Men för det helas väl. Han vill bli krönt;
Hur det kan ändra hans natur, är frågan.
Af middagssolen lockas ormen fram,
Då får man varsamt gå. Att kröna honom!
Jo, det är säkert nog, då ge vi honom
En gadd, som han, hur honom bäst behagar,
Kan skada med. Af äran skapas missbruk,
När den från makten skiljer samvetet.
Att nu om Cæsar säga sanningen,
Så vet jag icke just att hans begär
Ha kufvat hans förnuft. Men ödmjukheten
Plär alltid vara späd herrsklystnads stege,
Mot hvilken uppåt-klättrarn vänder sig;
Men har han hunnit upp till högsta toppen,
Så vänder han sin rygg åt stegen, skådar
Högt upp i sky, föraktande de pinnar,
På hvilka han klef upp. Och nu kan Cæsar —
Nej, detta kan bör hindras! Och då striden
Ej får nog färg af det som Cæsar är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
