Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. III, 8 - Antonius och Cleopatra. III, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIUS OCH CLEOPATRA. III, 9. 63
Mitt rytteri och mina legioner;
Sex kungar hafva redan visat mig
Hur det går till att ge sig.
Enob. An jag Ibljer
Antonil sjuka lycka, fast förståndet
Ar stick i stäf för mig. (De gå,).
NIONDE SCENEN.
Alexandria. Ett rum i palatset.
(ANTONIUS uppträder med svit).
Ant. Hör! Jorden ber mig att ej trampa på sig;
Den blygs att bära mig. Korn, mina vänner;
Det är så sent för mig i veriden nu,
Att jag ej hittar bern. Jag har ett skepp
Med guld belastadt; tag det, dela, fly
Och ställ er väl med C~sar.
Alla. Fly? Nej aldrig!
Ant. Sjeif har jag flytt och lärt pultroner springa
Och visa skuldrorna. - Gå nu, god’ vänner;
Jag har bestämt mig för ett lefnadssätt,
Som icke mer behöfver er; farväl!
Min skatt är uti hamnen; tag den. - 0,
Jag följde henne, soum jag blygs att se på;
Ja, sjelfva mitt hår göm’ uppror, ty det grå
Ger lexor om det brunas öfvem’ilning,
Och detta förebrår det grå sin feghet
Och bamuslighet. – Gå nu, god’ vänner; bref
Skall jag er ge till andra vänner, som
Er skola hjelpa. Se ej ledsna ut,
Gif inga sorgsna svar, men lyd den vink,
Som min förtviflan ger: gif den förlorad,
Som ~jelf sig öfverger! Nu straxt till hamnen,
Jag skänker er det skeppet och dess skatter.
Gå nu och lemna mig en stund, jag ber: -
XII. 10 145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
