Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det skall visa sig i mer än ord,
Och derför spar jag talets vänskapsprof.
(Graziano och Nerissa hafva under tiden talat sakta med
hvarann).
Graz. Jag svär vid månen der, ni gör mig orätt!
Jag gaf den, det är visst och sant, åt skrifvarn.
O, att han vore klippt och skuren, han,
Då ni det så på sinnet lägga kan!
Port. En träta redan? Hvad är frågan om?
Graz. Ack, om en ögla guld, en lappris-ring
Som hon mig gaf; devisen lät så här: –
Precist som sockerbagarpoesi
På karameller – "göm, men glöm mig icke."
Ner. Hvad pratar ni om värde och deviser?
Ni svor mig till, då jag er skänkte den,
Att ha den på er ända till er dödsstund,
Och att den skulle följa er i grafven.
Ni borde tänkt, om ej på mig, likväl
Uppå den ed ni svor, och aktat ringen.
Gaf den åt skrifvarn! –- Men, det vet jag visst,
Den skrifvarn får ej nånsin skägg på hakan.
Graz. Jo, om han lefver och blir man.
Ner. Ja, om
En flicka lefver tills hon blir en man!
Graz. Vid denna band, jag gaf den åt en yngling,
En pojke snarare, en liten fnasker,
Ej längre än du sjelf; en skrifvar-unge,
Ett pjollrigt barn, som bad om den till lösen;
Det grep i själ’n, och neka var omöjligt.
Port. Ni är att tadla dock, uppriktigt sagdt,
Som skiljs så lätt vid brudens första gåfva,
Ett smycke trädt med ed uppå ert finger
Och nitadt så med trohet vid ert kött.
Jag gaf min älskling ock en ring: han svor
Att aldrig lemna den; här står han sjelf,
Och jag, jag vågar svära tryggt för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
