Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversättarens efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig af sina goda afsigter, mer eller mindre lyckade, utan
fast mer för att försvara sig inför mången, som ännu torde
stöta sig vid ett och annat starkt uttryck. Den som känner
Shakspeare vet, att denna skald stundom i sin högtidligare
stämning går till öfverdrift i uttryck, stundom i sin
muntrare till grofhet. Men det är just detta, som, samtaget med
hans underbara diktareförmåga både i det starka och det
ljufva, både i det kyska och det öfverdådiga, gör honom till
William Shakspeare och ingen annan. Skulle öfversättaren
hafva försökt att undanhålla läsaren Shakspeare’s
kraft-uttryck, så skulle han hafva begått samma fel som en målare,
den der ville eftermåla en Rubens, men trodde sig, för
anständighetens skull, nödsakad att förse den store
färg-konstnärens nakenheter med tillbörliga klädesplagg. Det skulle
väl hafva varit möjligt att i ett eller annat skådespel,
enstaka betraktadt, eller enkom till uppförande ämnadt,
utesluta några för vår tids smak stötande ställen; men i en
öfversättning af alla skådespelen skulle det hela derpå hafva
förlorat och tolkningens jemnhet varit omöjlig att bibehålla.
Den odödelige Falstaff, "Sir John för hela Europa," hade
helt och hållet gått förlorad i närvarande öfversättning, om
man från början och alltigenom låtit skrämma sig af smärre
betänkligheter. Öfversittaren ville, att äfven den, som icke
kan läsa Shakspeare på grundspråket, måtte kunna göra sig
ett någorlunda klart begrepp om egenheterna hos en skald,
som måhända är mer egen och ursprunglig, än någon annan
i verlden.
I versen har öfversättaren tyvärr icke kunnat begagna alla
de friheter, som Shakspeare tillåtit sig i sin, och genom
hvilka hans versbyggnad blir så oändligen rik och
omvexlande. Allmänheten, alldeles ovan vid dylika friheter i den
jambiska versen, skulle måhända icke med nog lätthet hafva
tillegnat sig innehållet, om den först nödgats vänja sig vid
formen. Öfverhufvud taget har öfversättaren sökt återgifva
rad med rad, i synnerhet i de skådespel, der sådant, till följe
af tankarnas uppställning i motsatser, varit mera nödvändigt.
Men på många ställen har detta varit omöjligt, emedan de
svenska orden äro mångstafvigare, än de engelska. Det
finnes nemligen i Shakspeare icke så sällan flera verser efter
hvarandra, som nästan helt och hållet bestå af enstafviga ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
