Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversättarens efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas motsvarande svenska äro två-, tre- och någon gång
till och med fyr-stafviga. På sådana ställen hjelper icke
alltid det svenska språkets kärnfulla korthet i satsfogningen;
man måste bryta af versen eller göra två verser af en,
hvilket torde vara tillåtligt, så framt ingen förslappning i sjelfva
meningen deraf blifver en följd.
Genast vid arbetets början fattade öfversättaren det beslut
att lemna de af andra förut öfversatta skådespelen till sist, på
det att Shakspeare ändock måtte finnas fullständig på
svenska, äfven om öfversättaren skulle hafva gått bort, innan
han hunnit lägga sista handen vid sitt arbete. Han måste
dock snart göra ett undantag för Richard den andre,
emedan detta skådespel skulle ingå i följden af de historiska.
Men vid tolkningem af Richard den andre insåg han först
svårigheten af att ånyo öfversätta hvad som förut var väl
öfversatt. Helt och hållet förbise sina föregångare, hvarken
kunde eller borde han. Han beslöt sig därföre till att
begagna dem, men med allt större aktsamhet på sitt eget
tillgörande i samma mån som det förut öfversatta skådespelet
var väl tolkadt. Öfverallt der föregångarens uttryck fullt
instämde med öfversättarens eget sätt att uppfatta och
återgifva urskriften, hvilken han alltid först tog i betraktande,
lät han sin föregångares ord vara helt och hållet oförändrade.
Detta var så myckett nödvändigare som frändskapen emellan
det engelska och det svenska språket är så stor, att rätt
många ställen i Shakspeare finnas, dem man knappast kan
öfversätta på mer än ett vis, om man nemnligen vill gifva en
trogen afbild både af meningen och stilen. Endast på sådana
ställen, der öfversättaren antingen trodde sig böra begagna
en annan läs-art, eller der det första och vanligen lifligaste
intrycket af skaldens ord var ett annat, än det som tycktes
hafva ledt föregångaren, lemnade han dennes uttryck ur sigte
och begagnade sina egna. Ett sådant sätt att förfara var
ingalunda det beqvämaste, om beqvämlighet kan komma i
fråga vid ett arbete, som allt mer och mer stålsätter
tålamodet. Anteckningar på öfversättarens handskrift utvisa, att ett
och annat af de förut öfversatta skådespelen kostat mer tid
än andra icke förut öfversatta, vid hvilkas tolkning han icke
haft en dubbel grannlagenhet att följa. Han påminte sig städse
med tacksamhet att han genom Geijers, Thomanders och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
