Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ADOLF HEDIN
det icke ledde till något resultat
-
förnya sitt gamla
förslag om en ändring i själfva lagstiftningen.
Att följa Hedins trettioåriga krig mot kongl. maj:ts
ekonomiska lagstiftningsenvälde är icke möjligt inom ramen
af denna lilla skrift. Blott ett och annat drag däraf må
ytterligare anföras. Under sin andra riksdag anmälde han
såsom ledamot af lagutskottet reservation emot, att
utskottet lämnat oafgjort i sitt tillstyrkande af förslaget till
ny fattigvårdsförordning, hvilka delar däraf skulle falla
under regeringens och riksdagens samfällda
lagstiftningsrätt. Hur välbehöflig denna begränsning skulle ha varit,
fick han senast 1894 tillfälle att påpeka, då regeringen
begärde riksdagens »yttrande» öfver förslaget om
upphäfvande af rätten att »gå till kungs» i fattigvårdsmål.
Riksdagen biföll förslaget såsom lag i stället för att endast
» yttra sig» däröfver såsom administrativ förordning. Lika
samvetsgrant har han vakat öfver, att riksdagen i sina
framställningar till regeringen om utredning af frågor
skulle klart uttala, att den ville ha för sig framlagt det
förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Stundom har han för att icke främja den lagstiftningsanarki,
hvartill k. m:ts administrativa lagstiftning synts honom
leda, nödgats motsätta sig förslag, hvilkas sakliga
innebörd han varmt behjärtat: t. ex. förslaget om
brandväsendets ordnande på landsbygden 1890 genom att k. m:t
bemyndigade kommunerna att ingripa, ehura frågan fölle
under regeringens och riksdagens gemensamma
lagstiftningsmakt; förslaget af 1891 om rätt för regeringen att
på administrativ väg förbjuda barn att nattetid på
offentliga ställen sälja tidningar o. a.; eller det Mankellska
förslaget af samma år om en hemställan till regeringen
att trygga församlingsfriheten genom en reform af
ordningsstadgan för rikets städer, ett tillvägagående, som Hedin
fann riksdagen ovärdigt, eftersom dess bestämmelser
tillkommit i strid med riksdagens grundlagsenliga befogenhet
att deltaga i lagstiftningen om församlingsrätten. Men i
dylika fall har Hedin aldrig inskränkt sig till att förkasta,
utan ständigt angifvit hur det sakliga syftet borde vinnas
på ett konstitutionellt betryggande sätt.
Ett område som han, ehuru fåfängt, sökt undanrycka
k. m:ts administrativa välde, är järnvägstaxorna, hvilkas
statsekonomiska natur han påvisat vara alldeles likställig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
