Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS MAKTSTÄLLNING.
19
med postbevillningens, som grundlagsstiftarna förbehållit
riksdagen att bestämma. Äfven telegraf- och telefonmedlen
samt konsulatafgifterna har han sökt få öfverförda till
bevillningen, ehuru det icke lyckats.
Däremot fick han 1890 kammaren att tillvarataga
riksdagens beskattningsrätt ifråga om bestämmandet och
dispositionen af afgifterna för denaturering af brännvin,
hvilka regeringen förut i administrativ ordning handlagt.
Af farhåga för, att det skulle kunna tolkas som ett
medgifvande, att en motions innehåll fölle under k. m:ts
ekonomiska lagstiftningsmakt, har han ofta motsatt sig
ärendens remiss till tillfälligt utskott. I andra kammaren
råder nämligen den praxis, att motionerna i dylika fall
remitteras med hänsyn till innehållet, medan första
kammaren låter bestämma sig af deras form utaf skrifvelse-
eller lagförslag. I likhet med Rydin fann han 1878, att
regeringen icke öfverskridit sin grundlagsenliga befogenhet
då den dittills allena stiftat krigslag, ehuru han fann
denna befogenhet stå i strid med konstitutionella principer
och kunna utan grundlagsändring öfverflyttas till
regeringens och riksdagens gemensamma lagstiftning, eftersom
grundlagen ingenstädes stadgade, att den skulle ligga
uteslutande i k. m:ts hand. Därför fann han första kammarens
afslag på Carl Ivarssons motion om en
grundlagsbestämmelse i denna riktning tämligen betydelselöst. När förslag
därom 1880 förelades riksdagen och af densamma antogs,
anmärkte Hedin, att det fortfarande berodde på k. m:t att
afgöra, hvilka civila stater och kårer skola stå under
krigslagarna, en oegentlighet lika stor som den afhjälpta.
»Men,» tillade han, »detta sammanhänger med, hvad jag
vid ett föregående tillfälle tillåtit mig kalla k. m:ts
administrativa lagstiftningsmakt. Att reformera och begränsa
den blir säkerligen en af de angelägnaste och käraste
uppgifterna för den väntade nya ministären, och denna
uppgift skall, om den väl utföres, också bli ett lysande
prof på dess statskonst.» Men Posse-ministären hade
kärare uppgifter att pröfva sin statskonst på. Och fjorton
år senare fick Hedin ännu anledning att om denna § 89
K. F., som »underminerar grundlagen och den allmänna
lagen, såväl civillag som strafflag och är »en sappör,
för hvilken ingenting är heligt», yttra följande ur
hjärtats djup: »Om jag hade en önskan såsom i sagan, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
