Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Riksdagens maktställning - 5. Kamrarnas "lika behörighet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRARNAS »LIKA BEHÖRIGHET».
23
stort antal myndigheters händer att besluta öfver
statsutgifter till obegränsat belopp, riksdagen oåtspord,
hvarigenom riksdagens grundlagsenliga beskattningsmakt
inskränktes.
Äfven i de parlamentariska formerna har han sökt
häfda riksdagens maktställning. Redan 1872 understödde
han ett förslag om rätt för kamrarna att själfva utse sina
talmän. Vid samma riksdag väckte han förslag om att
göra talmannens svar på trontalet till ett uttryck för
kammarens mening, göra det till en svarsadress och
granskningen däraf i kammaren till en adressdebatt. Förslaget
vann emellertid ingen vidare anslutning, ehuru talmannen,
ärkekiskop Sundberg framkallat blandade känslor i
kammaren genom sin erinran inför tronen, om att Gustaf III
hundra år förut »med säker hand återställt den länge
rubbade jämvikten mellan statsmakterna» och med sitt tal
om »falska samhällsidealer, som lofva mycken lycka och
alstra mycket elände».
5. Kamrarnas »lika behörighet».
Rastlöst och metodiskt som Hedin arbetat på att
bevara och om möjligt stärka riksdagens maktställning utåt,
särskilt mot konungamakten, har han också bemödat sig
om att tillvarataga dess inre utvecklingsmöjligheter som
folkmaktens organ.
Därför bekämpade han 1894 med en värme och en
kraft, som väl aldrig fått ett mera öfverlägset uttryck,
förslaget om andra kammarens »vingklippning» genom
fastläsning af dess hela ledamotsantal och särskilt af
stadsrepresentanternas. 1891 och 1892 hade han med
framgång ledt hufvudkampanjen mot förslagets föregångare.
Han slog fast, att »hufvudmotivet eller rättare sagt det enda
värkliga motivet för detta förslag vore farhågan för andra kammarens
växande inflytande på de gemensamma voteringarna. Denna betydde
för det första sparsamhet i statshushållningen och en mot de små i
samhället mera rättvis beskattning; för det andra, att andra kammaren
skulle efterhand åt sina önskningar om lag- och förvaltningsreformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
