Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den allmänna värnplikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALLMÄNNA VÄRNPLIKTEN.
49
för hvars värfning kommunerna ytterst skulle bära ansvaret,
fann han alltför vanskligt. Det är väl också möjligt, att
hans brist på förtroende för den regering, som frambar
förslaget, befäste hans obenägenhet att understödja
detsamma. Och detta är då ett af de få fall, som med något
sken af befogenhet kunna anföras till stöd för den gängse
oriktiga meningen, att Hedin i sin politik ofta låtit leda
sig af personliga i stället för sakliga hänsyn. I debatten
deltog han icke annat än med en ironisk anmärkning till
regeringen i anledning af statsministerns förklaring, att
han komme att stå för sitt förslag, och ett instämmande
i yrkandet om, att det skulle bindas genom lag för att
icke kunna rubbas på bevillningsvägen. Förslaget föll i
första kammaren, liksom förut 1878 års landtmannaförslag.
Vid följande riksdagar sökte han, ehuru förgäfves,
främja regeringens partiella reformförslag, uttryckte 1885
sitt förtroende för den Themptanderska ministärens
krigsminister Ryding och understödde också hans på
kompromissens grund byggda förslag om att till en början öka
beväringens öfningstid från 30 till 42 dagar och afskrifva
30 procent af grundskatter och indelningsvärk, understödde
det närmast för att förekomma, att hela
beväringsinstitutionen föll sönder genom att beväringen i allt större
och större utsträckning uteblef från öfningarna, men
äfven för att man ute i landet skulle, innan
försvarsnihilismen hunne växa sig öfvermäktigt stark, kunna
öfvertyga sig om, att en utsträckning af beväringsöfningarna
icke alls vore så tung att bära. Trots motståndet från
den gamla landtmannaledningen drefvo Liss Olof Larsson
och A. P. Danielsson detta förslag igenom en
tilldragelse, som är märklig äfven ur den synpunkten, att den
varslar om en maktförflyttning jämväl i andra hänseenden
inom landtmannapartiet, där Carl Ifvarsson och Sven
Nilsson i Efveröd dittills haft mäst att säga.
När försvarsfrågan härnäst kom upp, låg den långa
och förbittrade striden om lifsmedelstullarna bakom. På
Hedin hade denna strid framförallt den värkan, att den
i hans inträsse brakte den sociala frågan upp i den
förgrundsställning, som förut intagits af försvarsfrågan. Den
ekononomiska försvarsbördan, hvars tyngd han aldrig
underskattat, men som han ansett väl kunna bäras, om den
rättvist fördelades, såg han nu i form af lifsmedelstullar
Verdandis småskrifter. 100.
4.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
