Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den allmänna värnplikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
ADOLF HEDIN.
ter
―
redan på förhand anbragt på de svagaste skuldrorna.
Kom så därtill, att han, värnplikts vännen, som med tvekan
gifvit sin röst åt föregående förslag, hvilka icke varit
byggda på allmän värnplikt, fann de nya förslagen -
under hvilka han för öfrigt trodde sig kunna spåra andra
motiv än hänsyn till landets försvar mot främmande
maki och för sig ännu svagare än t. o. m. det i hans
mening svagaste bland de föregående, 1883 års förslag,
som han därför icke understödt, men som nu i jämförelsen
tedde sig för honom som ett ganska godt förslag. Icke
kunde han häller gärna låta afväpna sig af de militära
fackmännen som uppgifvit alla sina gamla anspråk, bytte
mening lika fort som uniform och gingo med på ungefär
hvad som hälst. I början af 1890 framlade regeringen
ett förslag om öfningstidens ökande med sex dagar, som
skulle så småningom tilläggas de fyrtiotvå. I slutet af
samma år förklarade samma krigsminister till
statsrådsprotokollet, att man måste öfvergifva hvarje tanke på
systemet stam och beväring och utsträcka öfningstiden minst
lika långt som 1875 föreslagits d. v. s. till 10½ månader
för infanteriet och trängen, 12 för fotgardet, artilleriet och
ingenjörstrupperna och 17 för rytteriet, men framlade ändå
1891 ett förslag med stam och beväring och 90 dagars
öfningstid. Följande år tillstyrkte han generalernas förslag
i anslutning till nyssnämda plan för allmän värnplikt, men
förklarade sig ändå icke ha några militära skäl att
motsätta sig ett på blandningssystemet byggt förslag, hvilket
han nyss nedgjort såsom militäriskt odugligt och ekonomiskt
exempellöst dyrt. Icke kunde ett dylikt bruk af
sakkunskapen ingifva förtroende.
Något annorlunda ställde sig saken i detta hänseende,
då Hedins gamle vapenbroder från föreningen » Värnepliktens
vänner», friherre Rappe, 1892 öfvertog ledningen af landt
försvarsdepartementet. Om det rent personliga förtroendet
för någon räckt till att häfva Hedins betänkligheter, skulle
det väl ha varit förtroendet för honom.
»För första gåugen, såvidt jag vet,» yttrade Hedin i början af sitt
anförande vid urtima riksdagen, »sedan jag intog min plats i kammaren,
har det för mig befunnits svårt, så svårt, att jag knappt kan säga det,
att mot en person, med hvilken jag oändligt gärna skulle velat instämma,
synas rikta anmärkningar, som gälla det förslag han kontrasignerat.»
Till öfvervägande delen voro dessa anmärkningar desamma, som
generalerna själfva förut riktat mot liknande förslag, anmärkningar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
