Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den allmänna värnplikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALLMÄNNA VÄRNPLIKTEN.
51
Hedin påvisade äga ännu större giltighet mot detta. Han erinrade om
general Leijonhufvuds yttrande om 1891 års förslag: »Jag vill ej gifva
på hand, att det nu ifrågavarande tillståndet skall blifva förändrat till
permanent, till ohjälplig olycka för vårt land.» »Jag frågar,» fortsatte
Hedin, »har icke det nu framlagda förslaget, hvilket från alla håll
rekommenderats till antagande såsom utmärkt för sin helgjutenhet, och
om hvilket herr krigsministern med instämmande af en annan högre
militär i dag har afgifvit den förfärliga försäkran så ansvarsfull
synes den mig vara att det innebär ett fullt betryggande försvar,
har icke detta förslag större utsikter än det af herr Leijonhufvud
klandrade att blifva permanent i stället för provisoriskt? Eller hur skulle
det gå an för en krigsminister att om några år komma och förklara
hela byggnaden förfelad, därför att grunden är oduglig?»
På samma sätt visade Hedin, att de militära rekommendationerna
af det föreliggande förslaget I med dess blandning af värfvad och
indelt stam och med dess otillräckliga öfningstid för beväringen stod
i flagrant strid med »hvad nästan alla militärer skrifvit och talat om
den saken under 15 à 20 års tid» och i strid med frih. Rappes egna
uttalanden vid föregående tillfällen.
Efter att därpå ha jämfört de beräknade kostnaderna för 1875,
1878 och 1883 års förslag och funnit dem alla lägre än urtimans,
medan det sistnämda måste erbjuda en svagare försvarskraft, förklarade
han sig icke kunna finna annat än att den dubbla bördan af denna
kostnad och denna svaghet var för stor för Sverges folk.
Han tillade: »Jag hör från flera håll, att eftersom jag talat och
röstat för trängen, eftersom jag i min ringa mån sökt arbeta för 1885
års värnpliktslag, utan hvilken jag befarade, att hela
värnpliktsinstitutionen skulle spricka sönder, så skulle jag våra förpliktigad vid risken att
äljes förhånas som inkonsekvent och skymfas som en köpt
fosterlandsförrädare, att rösta för det nu föreliggande förslaget. Jag undrar just,
hvarför man icke så gärna säger till mig: ni som beslöt, att ändtligen
en gång en af landets större tidningar ställde sig i den allmänna
värnpliktens led på basis af 1875 års förslag, hvarför känner ni er icke nu
förpliktad af eder heder att rösta för det kungliga förslaget? Den ena
anmärkningen vore lika logisk och lika hederlig som den andra från
deras sida, hvilka icke försmå att på det sättet vädja till ett antal
tanklösa tidningsläsare, och från deras sida, som låta sig inspirera från
den högsinta beräkningen att, om alla spotta på en sten, så vore det väl
märkvärdigt, om den icke till slut skulle blifva våt. Om det finns en
jury utaf hederliga och något så när opartiska män, som dömer, att
jag är i den logiska och moraliska följdriktighetens namn, förpliktigad,
på grund af det anförda, att rösta för ett förslag, som är ett
provisorium, hvilket provisorium med indelningsvärkets bibehållande skall
köpas för eftergift af fastighetsskatter, dem man går att ersätta genom
de rösträttslösas och tullbeskattades brödskatt om en sådan jury dömer,
att jag är pliktig att göra det, då skall jag frivilligt lämna ett uppdrag,
som varit mitt lifs anspråkslösa lycka, lämna en plats, som jag vet mig
icke hafva vanhedrat, och, herr talman, jag lofvar att ingen skall
behöfva påminna mig om att hålla mitt ord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
