Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den allmänna värnplikten - 10. Den sociala frågan och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN OCH TULLSTRIDEN.
53
dessa betänkligheter kommo äfven rent organisativa, som
gjorde honom tveksam. Men den gamle värnpliktsvännen
i honom öfvervann dem dock alla och förmådde honom att
taga, hvad som bjöds. Det var ju ändå det jämförelsevis
bästa efter 1875!
Efter alla de angrepp som Hedin under så många år
från alla håll, regeringsbänken icke undantagen, varit
föremål för på grund af sin oförbehållsamma granskning af
försvarspolitiska patentanspråk och militaristiska öfvergrepp,
fick han vid detta tillfälle från regeringen en rättmätig
upprättelse. I frih. Rappes närvaro betygade krigsministern
Crusebjörn » den gamla försvarsvännen, som noggrant
rannsakar förhållandena och städse har sin uppmärksamhet
riktad på, att intet öfvergrepp, inga missgrepp ske», att
han väl visste, det Hedins uttalanden, till hvilka han skulle
låta sig angeläget vara att taga hänsyn, »dikteras icke
af något slags illvilja eller elakhet, utan af renaste inträsse
för den stora frågan».
10. Den sociala frågan och tullstriden.
Det är ett af de många bevisen på Hedins framsynta
skarpsinne, att han aldrig riktigt sällade sig till
manchesterlärans anhängare, ehuru hans meningar i dessa stycken
stadgades under den tid, då denna lära åtminstone här i
Sverge ännu behärskade det allmänna åskådningssättet,
äfven om dess egentliga glanstid var förbi i hemlandet
England. Den »inblandning från statens och
myndigheternas sida i den enskildes lif och värksamhet», hvilken han
i sin politiska gradualafhandling betecknande som »den
kanske starkaste hämskon på samhällsutvecklingen», det
statsförmyndarskap, som han med glädje såg vika tillbaka.
»inom en allt trängre och trängre flodbädd», medan den
enskilda värksamheten återbragte lif och växtlighet på »de
förödda rymder, som under århundraden dolts af dess
stagnerande vatten», denna inblandning, detta
statsförmynderskap dref honom likväl icke öfver till den motsatta
ytterlighet, det låt-gå-system, som den äkta
Manchesterliberalismens anhängare betraktade som högsta visdom och lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>