Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den sociala frågan och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ADOLF HEDIN.
Vid sin första riksdag då han af unionspolitiska skäl
understödde anslaget till nordvästra stambanan - förklarade
han sig visserligen annars »antagligen allt framgent komma
att rösta emot järnvägsanläggningar på statens bekostnad
bland annat därför, att han ansåg »all statsindustri vara
fördärflig och på sin höjd ville vara med om »ett handtag
från statens sida till det enskilda initiativet». Detta är,
såvidt vi kunna finna, hans enda uttalande i denna riktning
inom riksdagen. Snart nog brakte honom utvecklingen
att modifiera äfven denna för stränga manchesteranspråk
långt ifrån tillfyllesgörande bekännelse, ehuru han
visserligen fortfarande är en bestämd motståndare till, att staten
lägger sig ombord med produktionen.
Lika litet som på något annat område har på det
sociala lagstiftningsområdet det gammalliberala
låt-gå-systemet haft någon anhängare i Hedin. Däremot är det
sant, att den sociala frågan under förra hälften af hans
riksdagstid icke intog någon ledande plats i hans inträssen.
Den platsen var upptagen af försvarsfrågan, och henne
närmast kommo de konstitutionella, finansiella, kulturella
och straffrättsliga spörsmålen. Ett af de senare - i
hvilka han genom sin förtrogenhet med
lagstiftningsarbetets gång i andra länder ofta kunnat stå lagutskottets
egna jurister till tjänst med värdefulla upplysningar
gaf honom genom sin sociala innebörd en anknytning till
arbetarefrågan. Det var försvarslöshetslagstiftningen,
hvilken han ägnade ett af sina »femton bref» med
öfverskriften: »En skamfläck i svenska lagstiftningen». Denna
försvarslöshetslagstiftning, skref han, »jagar fattigdomen och
arbetslösheten såsom vilda djur. Det torde vara svårt
att uppvisa i ett civiliserat land och tidehvarf en lag
mera hjärtlös, en lag, som hänsynslösare öfverskrider de
förnuftiga gränserna för statens befogenhet att råda öfver
den enskilde, en lag som mera missbrukar ’ordningens’
namn och kränker dess fordringar, en lag, som mera
oförsynt uttalar, att den mänskliga rättvisans förmåner äro
till blott för de rika och mäktiga, men dess tuktan för de
fattiga och nödställda». Utan tvifvel hade Hedin, ehuru
han då ännu icke tillhörde riksdagen, genom sin
propaganda en väsentlig andel i, att 1869 års riksdag gjorde
framställning till regeringen om en revision af
försvarslöshetslagstiftningen. Men regeringen gjorde sig ingen brådska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
