Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den sociala frågan och tullstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SOCIALA FRÅGAN OCH TULLSTRIDEN.
55
-
med saken. 1878 påminte Hedin därom i en interpellation,
hans första.*) I sitt stora väckelsetal vid remissdebatten
1881 där han också efterlyste värkningarna af riksdagens
skrifvelse af 1873 om unga förbrytares bestraffning och
införande af det progressiva bestraffningssystemet och i
ampra ord lät regeringen höra, att det 1876 upplösta
sambandet mellan chefskapet för justitiedepartementet och
det faktiska konselj presidentskapet icke medfört den
reformvärksamhet från justitiedepartementets sida, hvarpå man
kunnat räkna erinrade han än en gång om 1869 års
fortfarande obeaktade skrifvelse. Först 1885, sedan Themp.
tander blifvit statsminister framlade dåvarande
justitieministern von Steyern ett förslag till lag angående
lösdrifvares behandling på ett något humanare sätt, for
hvilket Hedin också ägnade honom en gärd af sin oförställda
erkänsla», därför att han sannerligen icke haft någon
påtryckning vare sig af riksdagen eller den allmänna
opinionen. Förslaget antogs med några smärre förändringar
af riksdagen.
-
Detta är icke Hedins enda, men jämte insatserna i
skatteregleringskommitténs arbete, om hvilka senare skall
nämnas, hans viktigaste inlägg i den sociala frågan intill 1884,
då han genom sin man kan väl säga monumentala,
ehuru våra lagstiftare gjort hvad de kunnat för att utplåna
minnet däraf — utredning af arbetareförsäkringsfrågan med
ett slag godtgjorde, hvad han försummat. Det bör i alla
tider ihågkommas, att han var den förste, som drog in
denna fråga under riksdagens pröfning, gjorde det så, att
det mästa af det arbete, som sedan nedlagts på dess
lösning, väsentligen tjänat till att försämra hans plan. Om
detaljerna i denna med öfverlägsen klarhet utvecklade och
på de sakkunnigt och omsorgsfullt tillgodogjorda
erfarenheterna från andra länder uppgjorda plan, som afsåg skydd
mot såväl olycksfall som ålderdom, kan naturligtvis här
icke gifvas någon antydan. Grundtanken däri angaf
han själf under debatten vara »skyldigheten för
försäkringstagaren att i första hand bidraga till sin försäkring,
hvarjämte skulle för ändamålet gifvas bidrag dels från stats-
*) Gent emot andra kammarens af den första icke biträdda beslut
af 23 januari 1867, att interpellation skall anmälas å ett föregående
sammanträde åberopade han, att den senare antagna arbetsordningen
intet nämde därom, hvadan han framställde sin fråga direkt, hvilket
han också sedan i allmänhet gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
