Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Skolfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLFRÅGAN.
69,
elementära undervisningen från elementarskolan till
folkskolan skulle vinnas en ej obetydlig minskning af
kostnaden för de lärda skolornas lokaler, lärarekrafter m. m.,
sträfvade han också ej blott att åstadkomma en
indragning af sådana statens smålärovärk, som endast voro till
att bereda en del förnäma föräldrar i småstäderna en
bekväm utväg att slippa sända sina barn i folkskolan, utan
äfven att rycka upp och föryngra elementarlärovärkens:
undervisning i allmänhet. Först och sist har han
härvidlag tagit sikte på latinherraväldet, därför att han insett
att detta måste brytas, om tid skall kunna beredas åt
öfriga undervisningsämnen i den utsträckning de behöfva
och därför att han ansett den ytliga latinbildningen icke
vara annat än ett öfverklassmärke. Så ofta tillfälle gafs
under 1870-talets skoldebatter, fyrade han af en salfva mot
»den latinska afgudadyrkans citadell». Men först 1880
företog han som ordförande i andra kammarens tillfälliga
utskott för behandling af undervisningsfrågor det egentliga
fälttåget. Den, som vill studera den skarpaste och
klaraste framställning af vår tids skolfråga, som står att finna
åtminstone för att välja ett mycket försiktigt uttryck
i svenskt riksdagstryck, bör studera detta
utskottsbetänkande af 1880. Utskottets majoritet står bakom
aktstycket, men den som tänkt tankarna och gifvit dem
form, det är ingen annan än utskottets ordförande.
Han börjar med att som skolfrågans kärnpunkt beteckna
undervisningens ombildning efter den fortgående kulturens förändringar genom
att förbrukade bildningselement fråuskiljas. Som ett dylikt förbrukat
bildningselement nämner han först teologien, som spelat ut sin forna
roll med religionskrigen och kättareförföljelserna och numera icke har
rätt till att vara annat än ett lärt specialstudium, ehuru ämnet i ele–
mentarlärovärkens högre klasser fått sig anslaget lika många timmar.
som modersmålet. Dogmatiken förvandlar religionen från lif till lära,
och kyrkohistorien som specialstudium på skolstadiet förrycker den
historiska helhetsbilden. Den populära religionsundervisningen i de fem
lägre klasserna utmärker det rätta måttet för skolans uppgift i detta
hänseende. Men ett för skolundervisningen förbrukat bildningselement,
som skrymmer ännu vida mera, är latinet. Endast den, hvars vetandes
horisont begränsas af den latinska grammatikan, bestrider, att den
modärna odlingen långt för detta lämnat den antika bakom sig och
gjort sig dess brukbara element tillgodo. Läran om latinets underbarti
»formbildande kraft» är ett nödfallsargument. Formbildande kraft har
hvarje läroämne, det ena mäst å ett, det andre mäst å ett annat skede
af lärjungens utveckling. Och redan Schleiermacher uttalade, att
undervisningens formella» ändamål bör sökas med hjälp af ett materiel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
