Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Skolfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ADOLF HEDIN.
stund som icke upptages af arbetet i skolan och för skolan, då
synes det mig vara gifvet, att den undervisning han meddelar,
snart skall blifva själlös och mekanisk, att den skall stanna vid
ett stereotypiskt upprepande af evigt enahanda frågor och en
lika stereotypisk fordran på evigt enahande svar - i
sanning en vanans nötta läxa, den där snarare skall vittna
om bokstafven, som dödar än om den ande, som lefvande
gör.» Men då hade andra kammaren börjat så lifligt
inträssera sig för lärovärksreformer, att den, för att
begagna en landtmannahöfdings ord, ansåg »alla
konsiderationer t. o. m. mot lärarna böra vika». Den, som
gjort mäst för denna reform, Hedin själf, var dock af
annan mening och sökte rädda lärarnas sak genom en
höjning af terminsafgifterna. Lika skarpt, som han förut
sagt latindyrkarna sanningen, lät han nu de hänsynslösa
reformifrarna höra den. »Om den makt, som blifvit lagd
i andra kammarens majoritets hand, yttrade han 1882,
»icke hvilar på rättvisa och om den icke med hofsamhet
utöfvas, då är den ett bräckligt rö i eder hand; det böra
maktinnehafvarne besinna. Låten I lärarekåren lida för
att därigenom framtvinga en reform, om hvilken riksdagen
ännu icke uttalat sig, då skall allt hvad tänkande, allt
hvad billigt och rättvist finnes inom landets upplysta
opinion vända sig ifrån eder. Så mycket lyckades han
också uträtta, att riksdagen beviljade hälften, 336,000 kr.,
af hvad som begärts. Att det var han, som hade största
andelen i denna relativt lyckliga utgång, underkände nog
ingen af dem, som hade någon reda på ställningen. På
1890-talet, då ingen makt i världen skulle ha förmått
genomdrifva den andra hälften, eftersom första kammaren
ej ville eller ej för Anton Niklas Sundberg vågade gå in
på latinets uppflyttning till sjätte klassen, uttalade en
namngifven elementarlärare i södra Sverge i ett
privatbref till Hedin sin »förbannelse» öfver honom för att han
ej äfven då förvärkligade lärarnas förhoppningar.
**
Ehuru det icke tillhör skolfrågan må i detta kapitel,
som också handlar om Hedins strid mot prästväldet,
nämuas, utom hans inlägg mot kyrkomötets vetorätt, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
