Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSFRÅGAN, SKANDINAVISMEN OCH UTRIKESPOLITIKEN. 79
bryta sig ut ur den 1815 landet påtvingade unionen med
Holland, godkändes dess själfständighet af de stormakter,
hvilka femton år förut vid Napoleons fall ansett sig kunna
disponera öfver Nederländerna såsom öfver herrelöst gods.
Dessa makter proklamerade Belgiens eviga neutralitet.
Då den holländske konungen icke ville foga sig i detta
stormakternas beslut, utan angrep Belgien, kommo två af
de garanterade stormakterna, Frankrike och England,
Belgien till hjälp. Och sedan dess har icke någon
främmande soldat stått på Belgiens mark förrän 1870. Men
de främlingarna kommo icke såsom fiender. Det var
flyktingar, spillror af de i Belgiens närhet krigförandes härar.
Då med kriget invid Belgiens gränser bestod äfven den
belgiska neutraliteten sitt prof.»
Men utskottets värkliga afslagsskäl anfördes nog af
Hans Andersson i Nöbbelöf under debatten i kammaren,
då han yttrade: Är det meningen, att vi äfven skola
skydda hvarandra för öfvergrepp, så kunna vi i så fall vid
en möjlig förveckling mellan Danmark och en annan stat
komma i en ställning, som blefve för oss ödesdiger». På
det skälet var det väl mer än på något annat, som
riksdagen inskränkte sig till att, såsom statsutskottet föreslagit,
uttala såsom svenska folkets bestämda och uppriktiga
önskan, att Sverge-Norge må allt framgent få lefva i fred
utan inblandning i andra staters angelägenheter eller tvister»
samt sin förväntan, att k. m:ts regering icke lämnar något
tjänligt tillfälle obegagnat att söka öfvertyga utlandet om,
att Sverge-Norges sträfvan under en konflikt mellan andra
stater uteslutande skall riktas på att upprätthålla de
förenade rikenas neutrala ställning.» Om ett på samma grunder
byggt förslag om en svensk-norsk neutralitetsförklaring
framlades, är det tämligen säkert, att anslutningen därtill
skulle bli vida större. Ty om Sverges och Norges
försvarspolitiska inträssegemenskap kan det väl åtminstone
icke tvistas.
Det var framför allt den politiska skandinavismen i
Hedins neutralitetsförslag, som riksdagen icke ville vara
med om. Därför afvisade den också året därpå hans
fören skrifvelse till regeringen med anhållan om
inledande af underhandlingar angående afträdelse till
Mecklenburg-Schwerin af Sverges år 1803 pantsatta
besittningar i Tyskland, emot det att Preussen infriade sitt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
