Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80.
ADOLF HEDIN.
6
freden i Prag 1866 gifna löfte att återlämna Nordslesvig
till Danmark, om befolkningen, såsom sedan skedde,
uttalade sig därför. Han erinrade om, att det danska
folkets broderssinne, trots den förfärligaste bland
missräkningar alltid varit benäget att erkänna, att ej
underskatta de vanskligheter, som ställde sig i vägen för
allianspolitikens fullföljande» 1864. Han trodde icke, att man »i
den mellanfolkliga historien lätt skulle finna ett
motsvarande drag af billighet och högsinthet». Härmed ville han
påminna om »en förbindelse, som icke är af det slaget,
att den efter ett visst antal år preskriberas, den
förbindelsen nämligen, att, om det någonsin för oss skulle
yppa sig någon möjlighet att försöka bidraga till godt
görande af en stor oförrätt, då icke undandraga oss detta,
äfven om det är tänkbart, att en lojal åtgärd, en
vänskapsfull meningsyttring skulle komma att på något håll
mötas af oförtjänt misshag». Han betonade också, att det
var i Sverges inträsse vår regering 1858-63 tog en så
värksam del i förhandlingarna om den slesvigska frågan;
» han erkände,» sade han, »de nordiska folkens solidaritet,
icke blott för den omedelbart hotade statens skull, utan
också för de båda andras, han försvarade » traktaters hälgd
samt internationell tro och lofven.»
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
