Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSFRÅGAN, SKANDINAVISMEN OCH UTRIKESPOLITIKEN. 81
icke officiella afdelning berört de »i Guds namn begångna
skändligheter», hvartill preussarna gjort sig skyldiga
under det fransk-tyska kriget. »Jag är ej ensam i min
tvekan,» yttrade han bland annat, »hur den handling,
hvars sorgliga minne jag nödgats upplifva, och den energi,
hvaraf man i trontalet velat finna ett uttryck, skola förenas.
Och hos många skall denna tvekan stanna kvar, så länge
herr utrikesministern stannar kvar på sin plats i konungens
råd. Dessa mångas mening är, att vårt lands värdighet
också är ett bland vårt lands sanna inträssen.» 1878
interpellerade han i anledning af ett allmänt spridt rykte
utrikesministern grefve Björnstjerna, om några
underhandliogar varit å bane mellan Tyska käjsardömet och de
nordiska rikena rörande ett neutralitetsförbund mot England.
Utrikesministern var tacksam för tillfället att få dementera
ryktet. I sitt hälsningstal» till den nye
utrikesministern grefve Douglas 1896 framhöll han orimligheten af
att, som statsutskottet gjort, afstyrka en ifrågasatt
nedsättning af diplomatbudgeten, därför att frågan komme att
beröras i den 1895 tillsatta unionskommitténs
förhandlingar. Icke hade de något med den saken att skaffa på
det sättet. Men väl skulle en dylik opinionsyttring mot
allt storpolitiskt tal gora ett godt intryck i Norge
särskilt sedan de åsikter, som i broschyren » Huru vi
förlorade Norrland» uttalas om Sverges skyldighet mot sig
själf att alliera sig med Tyskland, blifvit representerade
i konungens råd, medan tyska och andra utländska
tidningar, utan att våra beskickningar göra något däråt, påstå,
att denna allians redan är ett faktum.
En gång har Hedin själf blifvit beskylld för att hafva
bedrifvit allianspolitik. Det var vid franska eskaderns
besök sommaren 1891, då han i sitt tal till eskaderns
officerare gaf sina franska sympatier uttryck i en erinran
om den moraliska allians (cette alliance toute morale), den
kulturens och de gemensamma inträssenas allians, som bestått
mellan Sverge och Frankrike, buren af gemensamma
minnen ända sedan den politiska alliansen på 30-åriga
krigets tid. Denna oratoriska vändning utmyntades
förunderligt nog icke endast i skämtprässen, utan äfven af hans
vedersakare i den allvarliga prässen, ja t, o. m. i
riksdagen (af professor Boëthius, som vid den tiden
speciminerade med att angripa Hedin, hvars värksamhet han se-
6. Verdandis småskrifter. 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
