Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSFRÅGAN, SKANDINAVISMEN OCH UTRIKESPOLITIKEN. 83
-
-
öfvergick därpå till en skarp och ingående vidräkning
med konsulatväsendets skötsel efter tradition med fasta
konsulsdynastier i stället för efter sjöfartens behof och
slutade med att, om man ville undvika att höja
konsulatbudgeten, i likhet med nationalekonomiska mötet i
Stockholm 1866 förorda svensk-norsk-danska konsulat.
»Kostnaderna, fördelade på de tre staterna, skola tynga mindre,
och tre staters tillsammans en af de största
sjöfartsmakter representant skall som sådan intaga en mera
betydande position på den ort, där han är anställd. En
blick på de förenade rikenas och Danmarks
konsulatförteckningar är tillräcklig att öfvertyga om, att äfven inom
Europa de tre ländernas konsulat på många, kanske de
allra flästa ställen kunde förenas; om än därmed intet
annat skulle vinnas än ett tillfälle att sänka lästafgifterna
är en sådan anordning eftersträfvansvärd. Så obesmittad
af all politik, som en sådan åtgärd är, bör den ingenstädes
kunna väcka anstöt.»
Talet om den »rubbade maktställningen» och om
»konsulatdynastierna» framkallade harmsna protester från
grefve Erik Josias Sparre och sedermera statsministern
frih. Åkerhjelm. Den senare erkände dock Hedins » sakrika
och om stora och grundliga förstudier vittnande föredrag».
Och den förra vitsordade, att det »innehöll en mängd saker
synnerligt förtjänta af kammarens uppmärksamhet» samt
nekade icke, att hans åsikter »i mer än ett afseende
närmade sig den ärade talarens». Den, som tog
anmärkningarna hvilka ju häller icke drabbade honom, då han
nyss tillträdt ämbetet
lugnast och gaf det lifligaste
erkännandet ej blott åt sakkunskapen, utan äfven åt »den
varma fosterlandskänslan», var emellertid utrikesministern.
-
Det inträsse för en utveckling af den merkantila
samfärdseln mellan Sverge och utlandet, hvarom dessa inlägg
vittna, har Hedin äfven sedan vid många tillfällen
ådagalagt. Hans glänsande anförande vid 1874 års riksdag
för Sverges deltagande i utställningen i Filadelfia hade nog
en väsentlig del i förtjänsten af, att statsutskottets
afslagsyrkande underkändes.
1891 tog han under debatten om utrikesbudgeten itu
med den då ånyo motionsvis ifrågasatta indragningen af
beskickningarna i Wien och Konstantinopel och bröt den
gången en lans med utrikesministern Lewenhaupt och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
