Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Unionsfrågan, skandinavismen och utrikespolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSFRÅGAN, SKANDINAVISMEN OCH UTRIKESPOLITIKEN. 85
han, »därför att jag snart får anledning att återkomma till denna
fråga. Jag skall själf välja mina ögonblick samt själf reglera
brasan på det sätt jag finner lämpligt, och här har jag funnit
lämpligt att använda stekning vid sakta eld.» Grefve Lewenhaupt replikerade,
att han för spanska regeringen anmärkt, att svenska regeringens
medgifvande aldrig begärts och aldrig lämnats» samt att enligt de
underrättelser han erhållit, »anledningen till att ett sådant påstående
gjordes af den spanska finansministern berodde på, att han i detta fall
misstagit sig». Härtill genmälde Hedin endast: »detta svar var värre
än jag hade väntat mig».
-
Vid behandlingen af franska handelstraktaten 1892
framhöll Hedin regeringens plikt att häfda — närmast i
anledning af engelske ministerns tolkning vid Töreforsmålet
just af franska traktaten, såsom gällande äfven för
England i egenskap af »mäst gynnad nation» den svenska
lagstiftningens befogenhet att bestämma andra villkor
för utländska än svenska medborgare att här i landet
drifva näring.
——
-
När sedan förslag väcktes i riksdagen att ersätta länsman
Sve-Donius för den åklagareandel han förlorat därigenom, att k. m:t
upphäft det af underrätten fastställda beslaget å engelska undersåten Loders
trävaror vid Törefors, talade Hedin därför. Gent emot påståendet, att
de förändringar som vidtagits i 1864 års näringsfrihetsförordning icke
haft till ändamål att begränsa utlänningars näringsrätt i landet eller
skärpa villkoren för åtnjutande af denna rätt, anmärkte han, att 1878
års riksdagsskrifvelse formligen och uttryckligen afsett vidtagande af
sådana åtgärder äfven med värkliga inskränkningar i utlänningars
näringsrätt enligt 1864 års förordning, ifall sådana inskränkningar vore
behöfliga att man skulle få en kontroll på att utlänningar, som
idkade handelsrörelse i riket, icke finge undandraga sig de för sådan
rörelses bedrifvande stadgade villkor, det vill säga bland annat, att
erlägga afgift till stat och kommun. Talaren kunde så mycket säkrare
vittna om syftet med 1878 års riksdagsskrifvelse, som den icke
innehöll något annat än den af honom afgifna reservationen mot ett
utskottsbetänkande, i hvilket hvarje åtgärd i saken blifvit afstyrkt. En följd
af denna riksdagsskrifvelse blef 1879 års författning, som ytterligare
skärpts genom 1886 års riksdagsskrifvelse och 1887 års förordning.
Vi ha här sökt följa gången af Hedins arbete för
skandinavisk neutralitet, och mot äfventyrlig allianspolitik.
Vi ha sett hur han sökt få bort själfva de diplomatiska
organen för all slags storpolitik, men energiskt gjort
gällande vårt oberoende i rätten att fritt uttala vår mening
och häfda våra merkantila och industriella inträssen. Det
återstår att antyda en sida af hans fredsgärning, som
närmast hör samman med den först berörda.
I den allmänna begreppsförvirringen ha frågorna om
neutralitet och skiljedom smält samman till en enda. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
